Tydliga och auktoritativa svar på de vanligaste frågorna om direktivet om företagens hållbarhetsrapportering och ESRS-standarder.
Certigence automatiserar dubbel väsentlighetsbedömning, datainsamling och ESRS-anpassad rapportering — så att ditt team kan fokusera på strategi, inte kalkylark.
Direktivet om företagens hållbarhetsrapportering (CSRD) är en EU-lag som kräver att företag över vissa storlekströsklar publicerar detaljerade hållbarhetsupplysningar som en del av sin förvaltningsberättelse. Omfattningen begränsades betydligt av Omnibus I-direktivet (EU) 2026/470, som trädde i kraft den 18 mars 2026: ett företag omfattas nu endast om det överstiger både 1 000 anställda och 450 miljoner euro i nettoomsättning, vilket ersätter det ursprungliga, betydligt lägre 'två av tre'-testet (250+ anställda, 50 miljoner euro+ nettoomsättning, eller 25 miljoner euro+ balansomslutning). Stora företag av allmänt intresse som har rapporterat sedan räkenskapsåret 2024 (500+ anställda) omfattas bara fortsatt om de också överstiger de nya tröskelvärdena: de som inte gör det faller utanför från räkenskapsåret 2027, och medlemsstaterna får undanta dem för räkenskapsåren 2025 och 2026; andra stora företag och moderföretag utanför EU följer den reviderade, senare infasningen — se vår FAQ om CSRD-rapporteringstidslinjen för den aktuella vågstrukturen.
ESRS står för European Sustainability Reporting Standards (europeiska standarder för hållbarhetsrapportering). De är de tekniska rapporteringsstandarderna som ligger till grund för CSRD — jämförbara med IFRS redovisningsstandarder men för hållbarhet. Utvecklade av EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group) och antagna av Europeiska kommissionen omfattar ESRS två övergripande standarder (ESRS 1 och ESRS 2) och tolv ämnesstandarder som täcker miljöämnen (E1–E5), sociala ämnen (S1–S4) och styrning (G1). Företag måste rapportera om alla ESRS-ämnen som bedöms som väsentliga enligt deras dubbla väsentlighetsbedömning.
Dubbel väsentlighet är grundkonceptet bakom CSRD-rapportering. Det kräver att företag bedömer hållbarhetsämnen från två riktningar samtidigt: (1) Påverkansväsentlighet — hur påverkar företagets verksamhet människor och miljön? och (2) Finansiell väsentlighet — hur påverkar hållbarhetsrisker och möjligheter företagets finansiella resultat och ställning? Ett ämne är väsentligt om det uppfyller något av kriterierna. Detta är bredare än det enlinjade finansiella väsentlighetskonceptet som används i traditionell finansiell redovisning, vilket är anledningen till att det kallas 'dubbel' väsentlighet. Resultatet av den dubbla väsentlighetsbedömningen avgör vilka ESRS-standarder ett företag måste rapportera mot.
CSRD:s utrullning begränsades betydligt av Omnibus I-direktivet (EU) 2026/470, publicerat i EU:s officiella tidning den 26 februari 2026 och i kraft sedan den 18 mars 2026. Våg 1 — stora företag av allmänt intresse som redan omfattades av det tidigare NFRD med 500+ anställda, cirka 11 700 organisationer — har redan publicerat rapporter för räkenskapsåret 2024; från räkenskapsåret 2027 omfattas dessa företag bara om de överstiger de nya tröskelvärdena, och medlemsstaterna får undanta dem som inte gör det för räkenskapsåren 2025 och 2026. Alla andra företag omfattas nu endast om de överstiger både 1 000 anställda och 450 miljoner euro i nettoomsättning; denna mindre grupp börjar rapportera för räkenskapsåret 2027, publicerat från 2028. Noterade små och medelstora företag, som ursprungligen skulle omfattas under 'Våg 3', har tagits bort från det obligatoriska CSRD-omfånget och kan i stället rapportera frivilligt enligt den förenklade VSME-standarden. Moderföretag utanför EU omfattas fortfarande från räkenskapsåret 2028 (publicerat 2029) om de genererar mer än 450 miljoner euro i EU-nettoomsättning och har ett kvalificerande EU-dotterbolag eller filial med en omsättning över 200 miljoner euro. Sammantaget beräknas Omnibus-ändringarna ta bort ungefär 80 % av tidigare omfattade företag från det obligatoriska CSRD-kravet — kontrollera alltid aktuella trösklar mot den senaste vägledningen från EFRAG och EU-kommissionen, eftersom implementeringsdetaljerna fortsätter att utvecklas.
Direktivet om icke-finansiell rapportering (NFRD) krävde att endast ~11 700 stora företag av allmänt intresse publicerade ett icke-finansiellt uttalande. CSRD utökade ursprungligen omfattningen till cirka 50 000 företag; efter Omnibus I-direktivets (EU) 2026/470 snävare trösklar (1 000+ anställda och 450 miljoner euro+ nettoomsättning) förväntas den obligatoriskt omfattade populationen nu vara en liten bråkdel av detta. Viktiga skillnader från NFRD kvarstår: CSRD inför obligatoriska ESRS-standarder (NFRD tillät fri rapportering mot valfritt ramverk); CSRD kräver dubbel väsentlighetsbedömning (NFRD krävde endast enkel väsentlighet); CSRD kräver extern granskning; CSRD kräver hållbarhetsinformation i förvaltningsberättelsen i maskinläsbart format (XBRL); och CSRD täcker hela värdekedjan, inte bara egen verksamhet.
Data som krävs beror på din väsentlighetsbedömning, men inkluderar vanligtvis: växthusgasutsläpp (scope 1, 2 och 3 över 15 kategorier), energiförbrukning per källa, vattenanvändning, avfalls- och cirkulär ekonomi-mått, bedömning av biologisk mångfaldspåverkan, fullständig personaldata (antal anställda, löneskillnader mellan könen, hälso- och säkerhetsincidenter, utbildningstimmar), information om due diligence i försörjningskedjan, data om antikorruptionsincidenter och betalningspraxismått.
En CSRD-gapanalys är en strukturerad bedömning av skillnaden mellan dina nuvarande kapaciteter för hållbarhetsrapportering och vad CSRD kräver. Den identifierar: vilka ESRS-upplysningar som gäller baserat på din väsentlighetsbedömning; vilka du redan kan rapportera korrekt; och var luckor finns i data, processer, styrning, system eller kompetens. Resultatet är en prioriterad åtgärdsplan.
Från grunden tar ett robust CSRD-implementeringsprogram vanligtvis 18–24 månader. Tidslinjen inkluderar: styrningsuppbyggnad och teambildning (1–2 månader), dubbel väsentlighetsbedömning (2–3 månader), gapanalys (1–2 månader), design av datainsamling och systemimplementering (3–6 månader), leverantörsengagemang för scope 3 (pågående, men 6–12 månader för meningsfull täckning), utkast till hållbarhetsredovisning och intern granskning (3–4 månader) och extern begränsad granskning (1–2 månader).
Ja. CSRD kräver begränsad bestyrkande granskning (limited assurance) av hållbarhetsrapporten från en kvalificerad granskningsleverantör — vanligtvis en revisor eller en ackrediterad oberoende granskningsleverantör. Begränsad granskning är en lägre verifieringsnivå än den rimliga säkerheten (reasonable assurance) som tillämpas för finansiella rapporter: revisorn drar slutsatsen att inget har kommit till deras kännedom som tyder på ett väsentligt felaktigt uttalande, snarare än att positivt bekräfta riktigheten. Under Omnibus I-direktivet (EU) 2026/470 slopades den tidigare planen att så småningom övergå till obligatorisk rimlig säkerhet — begränsad granskning förblir standarden, vilket EU-kommissionen motiverade med minskade kostnader och minskad komplexitet för företagen.
CSRD är ett direktiv, så sanktioner fastställs av varje EU-medlemsstat genom nationell lagstiftning. Tillämpningsmekanismer varierar men inkluderar vanligtvis böter, offentliggörande av överträdelser och potentiellt civilrättsligt ansvar. I vissa jurisdiktioner kan företagsledare möta personligt ansvar för falska eller vilseledande hållbarhetsredovisningar.
Ja, om de uppfyller tröskelvillkoren — som höjdes betydligt av Omnibus I-direktivet (EU) 2026/470. Moderföretag utanför EU måste rapportera under CSRD om de genererade mer än 450 miljoner euro i nettoomsättning i EU under vart och ett av de senaste två på varandra följande åren och har minst ett kvalificerande EU-dotterbolag eller en filial med en nettoomsättning över 200 miljoner euro (tidigare 150 respektive 40 miljoner euro). Rapportering krävs från räkenskapsåret 2028 (publicerat 2029). Rapporten måste täcka EU-genererad verksamhet och följa ESRS eller en likvärdig standard (såsom ISSB IFRS S1/S2, när likvärdighet formellt har fastställts). De högre trösklarna innebär att färre amerikanska, brittiska och asiatiska multinationella företag omfattas av denna regel än vad som ursprungligen förväntades — men de med betydande europeisk verksamhet bör ändå kontrollera sin position.
EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group) är det tekniska organet som ansvarar för att utveckla ESRS-standarderna. EFRAG konsulterade omfattande med företag, investerare, civilsamhälle och standardsättare (inklusive GRI, ISSB och GHG-protokollet) under utarbetningsprocessen. Europeiska kommissionen antar formellt ESRS som delegerade akter.
ESRS E1 följer GHG-protokollets definitioner. Scope 1 täcker direkta utsläpp från källor som ägs eller kontrolleras av företaget. Scope 2 täcker indirekta utsläpp från köpt el, värme, ånga och kylning — både platsbaserade och marknadsbaserade siffror måste redovisas. Scope 3 täcker alla andra indirekta utsläpp över 15 kategorier i värdekedjan.
ESRS specificerar inte en exakt numerisk tröskel för väsentlighet — företag måste utöva professionellt omdöme baserat på sina specifika omständigheter. Bedömningen beaktar skala, omfattning och oåterkallelighet av påverkan (för påverkansväsentlighet) och storleken och sannolikheten för finansiella effekter (för finansiell väsentlighet).
Noterade små och medelstora företag skulle ursprungligen omfattas under 'Våg 3' (räkenskapsåret 2026), men Omnibus I-direktivet (EU) 2026/470 tog bort noterade små och medelstora företag helt från det obligatoriska CSRD-omfånget — de kan i stället rapportera frivilligt enligt den förenklade Voluntary SME Standard (VSME). Icke-noterade små och medelstora företag har aldrig varit direkt föremål för CSRD. Alla små och medelstora företag möter dock indirekt press: stora företag som fortfarande omfattas av CSRD behöver data om Scope 3-leverantörskedjan och måste bedöma påverkan i leverantörskedjan enligt standarder som ESRS S2. Detta skapar en 'nedströmseffekt' där små och medelstora företag får detaljerade frågeformulär från kunder. EFRAG:s VSME ger små och medelstora företag ett strukturerat sätt att svara på dessa förfrågningar utan full CSRD-efterlevnad.
ESRS 2 är obligatorisk för alla företag inom tillämpningsområdet oavsett deras väsentlighetsbedömning. Den täcker: styrningsstrukturer, strategi och affärsmodell, väsentlighetsbedömningsprocessen, policyer, åtgärder och mål, intressentengagemang och hur hållbarhetsinformation integreras i interna ledningsprocesser.
EU-taxonomiförordningen kräver att företag inom tillämpningsområdet redovisar vilken andel av deras omsättning, kapitalutgifter och driftskostnader som är i linje med EU-taxonomin — ett klassificeringssystem för miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet. CSRD-företag måste inkludera taxonomiupplysningar i sin hållbarhetsredovisning.
CSRD kräver att hållbarhetsinformation inkluderas i förvaltningsberättelsen — inte i ett fristående dokument — och märkas i XBRL-format (Extensible Business Reporting Language) med ESRS-taxonomin. Detta maskinläsbara format gör det möjligt för tillsynsmyndigheter, investerare och dataleverantörer att automatiskt extrahera och jämföra hållbarhetsdata.
Medan CSRD är ett rapporteringsdirektiv (det kräver upplysning om hållbarhetsinformation) är CS3D ett operativt direktiv som kräver att företag identifierar, förebygger, mildrar och åtgärdar negativa effekter på mänskliga rättigheter och miljön i sina värdekedjor. De två direktiven är kompletterande.
Rapportering under första året av CSRD är utmanande, och företag drar nytta av flera infasningslättnader inbyggda i ESRS. Under år ett kan vissa scope 3-kategorier rapporteras med reducerad precision, vissa krav på kvantifiering av finansiella risker kan skjutas upp, och jämförelsetal krävs inte för alla mått. Företag bör först fokusera på att slutföra den dubbla väsentlighetsbedömningen och gapanalysen.